Kvinnligt och manligt
Det har länge varit politiskt inkorrekt att tala om könsmässigt betingade psykiska skillnader. Den officiella ideologin har gått ut på att psykologiska olikheter mellan män och kvinnor ska ges sociala tolkningar och förklaras i termer av skillnader i uppfostran. Under många decennier har dock mängder av bevis för biologiska orsaker till pojkars och flickors könsbundna beteenden anhopats. Efter hand har det blivit acceptabelt att öppet diskutera dessa. Jag ska här kortfattat redogöra för vetenskapligt beskrivna tendenser till könsmässiga psykiska olikheter.
Flickor har i allmänhet en snabbare språklig utveckling än pojkar, och kvinnor är mer verbala än män. De är dessutom i regel mer inriktade på kommunikation och mer socialt intresserade samt skickligare att tolka känslomässiga relationer och att varsebli emotionella reaktioner. Man har också i vissa studier observerat kvinnlig överlägsenhet i förmågan att varsebli detaljer i komplexa mönster. Den populära föreställningen om större simultankapacitet hos kvinnor, alltså förmåga att samtidigt göra och hålla reda på fler saker, har vetenskapligt stöd. Flera observationer tyder på att kvinnor vid språkanvändning tenderar att göra mer balanserat bruk av de båda hemisfärerna, under det att män mer ensidigt aktiverar den vänstra hjärnhalvan.
Pojkars intellektuella styrka finns framför allt inom det rumsbegreppsliga, spatiala området. De har i allmänhet lättare än flickor att tänka och arbeta tredimensionellt och klarar komplicerade byggkonstruktioner bättre. Man har, intressant nog, också observerat manlig överlägsenhet vad gäller förmågan att beräkna projektilers banor. Med utgångspunkt i en kulas hastighet och riktning lyckas män i regel bättre än kvinnor med att räkna ut var nedslagsplatsen blir. Män har dessutom i genomsnitt påtagligt bättre lokalsinne än kvinnor. Den skillnaden är viktig att beakta vid psykologiska undersökningar där geografiska kunskaper testas. Svaga prestationer av kvinnor behöver inte indikera cerebral störning utan kan vara uttryck för normal kvinnlighet.
Könsskillnader av dessa slag bygger på statistiska tendenser, som framkommer då man systematiskt jämför grupper av män och kvinnor. De säger dock ingenting om den enskilde pojkens eller flickans naturgivna talanger. Vissa pojkar har snabb språklig utveckling och blir mycket verbala och socialt inriktade. Statistiken utesluter inte att en kvinna kan vara världens bästa skytt eller ha ett överlägset gott lokalsinne. Men de nämnda könsbundna psykologiska skillnaderna är reella, och framtida forskning inom detta populära psykologiska fält kommer sannolikt efter hand att avslöja andra exempel på biologiskt betingade psykiska olikheter mellan män och kvinnor.
Könsskillnader av beskrivet slag kan ges en naturlig förklaring. De har under årmiljoner utvecklats hos alla djurarter som människan härstammar ifrån. Människor i den "moderna" versionen har funnits i uppskattningsvis ett par hundratusen år. De har nästan hela denna tid, tills för några hundra eller några tusen år sedan, levt under radikalt annorlunda materiella betingelser än i dagens socialt komplicerade samhällen.
Merparten av mänsklighetens existens har ägt rum på ett jägar- och samlarstadium med nomadiserande tillvaro i relativt små grupper, sannolikt med endast något hundratal medlemmar. Skillnaderna i arbetsfördelning mellan män och kvinnor har av biologisk nödvändighet varit stora. Män har haft uppdrag på större ytor med exempelvis jakt, insamling av kadaver och långa transporter. Kvinnor har varit mer bundna till den aktuella boplatsen med skötsel av barn och bestyr i den nära omgivningen.
Sådana materiella förhållanden skapade ett fylogenetiskt tryck på män att utveckla gott lokalsinne och psykologiska färdigheter som ger fördelar vid jakt och strid. Kvinnliga livsbetingelser favoriserade omvänt utvecklingen av sociala och kommunikativa färdigheter.
Naturliga preferenser vid fortplantning har upprätthållit och förstärkt könsskillnaderna. Kvinnor har säkerligen alltid haft instinkten att till sina barn välja fäder med goda förutsättningar att trygga materiell välfärd och försvar mot yttre hot. Och för inte så länge sedan var det mer praktiskt manliga färdigheter som efterfrågades än i det moderna samhället. Omvänt bör väl utvecklade kommunikativa och sociala förmågor ha varit egenskaper som gynnat kvinnors attraktionskraft på män. Och den kulturella utvecklingen har ju knappast gjort sådana egenskaper omoderna.
Det har således i darwinsk mening, från ren fortplantningssynpunkt, varit fördelaktigt för kvinnor att vara "kvinnliga" och för män att vara "manliga". Detta har lett till utvecklingen av de utpräglade, genetiskt betingade psykologiska skillnaderna mellan könen. Olikheterna, som ytterst har sin rot i årmiljoner av evolution, präglar även nutida människor. Men de materiella betingelser som forcerat fram könsskillnaderna finns i regel inte längre kvar.
Egenskaper som en gång i utvecklingshistorien var gynnsamma för män kan i moderna samhällen ligga dem i fatet och betraktas som stenåldersmässiga. Exempelvis är vårt behov av modiga risktagare begränsat, i varje fall i fredstid, och fysiskt våld som medel vid konflikthantering är förbjudet. Överlägsna lokalsinnen innebär i tekniskt utvecklade samhällen med avancerade kommunikationer och system för vägvisning inte längre något stort plus.
I takt med samhällets modernisering har flera av de särskilt hos kvinnor utvecklade förmågorna snarast ökat i betydelse. Trängsel mellan människor, teoretiskt präglade yrkesliv och växande krav på kommunikativ skicklighet har gjort sociala och språkliga färdigheter till nyckelfaktorer för god anpassning.
Texten är ett citat från Håkan Eriksson Neuropsykologi. Normalfunktion, demenser och avgränsade hjärnskador. Liber, 2001; sid. 171-173
Copyright 2003 Håkan Eriksson. Citat är tillåtna endast med angivande av källan.