Drömmar
Varje minne, kunskap eller färdighet bygger på myriader av representationer ("lager") spridda i neuronala nätverk runtomkring i all den bark som trafikerats under faser av inlärning och konsolidering. Normal perception, tankeverksamhet och komplex motorik bygger på att komponenterna i dessa lagrade nätverk mobiliseras rigoröst ordnat, dvs att de återaktiveras med en fantastisk timing och dynamik. Man har endast en allmän föreställning om hur detta anatomiskt och fysiologiskt går till. Men en alert och frisk individ kan genom introspektion känna hur systemet fungerar och njuta av dess effektivitet.
Man varseblir sinnesintryck, känner igen och uppfattar dem i sina sammanhang, minns och planerar saker och får fortlöpande alla möjliga slags associationer. Den ena upplevelsen eller tanken ger den andra på fascinerande vägar byggda på individens minnen, redan gjorda erfarenheter samt hans lust att tänka. Och de associativa processerna står som nämnts inte under någon total viljemässig kontroll, något som naturligt bäddar för diverse överraskningar: man kan aldrig veta i förväg vad man ska tänka.
De neuronala nätverkens utformning och de exceptionella kraven på minutiös timing vid deras aktivering bäddar i en viss mening för vanföreställningar, eftersom okontrollerad mobilisering av dem kan ge upphov till föreställningar som är obegripliga, oönskade eller i värsta fall plågsamma. Normala drömmar är det mest välkända exemplet på hur aktivering av neuronala nätverk bortom individens kontroll resulterar i egendomliga upplevelser – upplevelser som man helt enkelt inte kan ha i vaket tillstånd.
Under den nattliga sömnen inträffar fyra, fem gånger – med en sammanlagd längd på över en timme – perioder då hjärnbarkens elektriska aktivitet att döma av EEG är densamma som i vaket tillstånd. Sådana episoder åtföljs av snabba ögonrörelser under slutna ögonlock (på engelska rapid eye movements, därav namnet REM-sömn) och det är huvudsakligen då vi drömmer.
Under sömnens REM-faser skickar nervcellskärnor i hjärnstammens retikulära system (kapitel 5) spontant impulser till cortex. Dessa signaler är fysiologiskt av samma slag som vid vanliga sinnesretningar. Men genererade av hjärnan själv, utan verklig sensorisk stimulering och bortom individens kontroll uppstår erfarenhetsmässigt omöjliga associationer, som orsakar egendomliga och bisarra upplevelser. Dessa är framför allt visuella – ett förhållande som påminner om synens dominans bland de sensoriska modaliteterna.
Till följd av drömmars vanlighet och spektakulära natur har det förstås gjorts många ansträngningar att tolka deras innebörd, något som spelat en stor roll i vår kultur. Den här texten är inte platsen för någon kommentar till drömtydning. Men rent allmänt kan sägas att drömmar måste bygga på individens erfarenheter, dvs minnen som han faktiskt lagrat någon gång. Aktualiteter, dvs sådant man varit engagerad i under den senaste tiden, brukar särskilt prägla drömmars innehåll, vilket ter sig naturligt.
Men till drömupplevelserna hör också egendomliga scener med ingredienser som man inte varit medveten om under lång tid, t ex glimtar av någon banal episod från barndomen. Drömsömnens slumpvisa aktivering av cortex mobiliserar och arrangerar minnen i konflikt med de associationer, där de ursprungligen utvecklats och fått sin förankring. De neuronala nätverken aktiveras i mönster som saknar de vakna minnesbildernas synkronisering, vilket leder till bisarra montage av minnesfragment från skilda upplevelser, tider och situationer. Och drömmar visar att metaminnen inte är heltäckande: i varje normal individs minnesförråd finns uppenbarligen massor av lösa minnespår som aldrig kan aktiveras utom just i sömnen.
Citat från Håkan Eriksson: Neuropsykologi. Normalfunktion, demenser och avgränsade hjärnskador. Liber, 2001, kapitel 12.
Copyright 2003 Håkan Eriksson. Citat är tillåtna endast med angivande av källan.