Kommunikativ kraft - Fallet Ebba

Bakgrund: Ebba ("EL") beskrivs i Håkan Eriksson lärobok Neuropsykologi. Normalfunktion, demenser och avgränsade hjärnskador (Liber, 2001) - sidorna 208-209:

Fallet EL: neologistisk jargongafasi. En av mina egna patienter, EL, uppvisade en avancerad neologistisk Wernicke-afasi av jargongtyp. Hon drabbades vid 68 års ålder av en vänsterhemisfärisk temporal blödning, som måste utrymmas kirurgiskt. Av operationsprotokollet framgick att det utvecklade sig till en stor skada, som omfattade vävnaden i och omkring de bakre delarna av fissura Sylvii. Både temporal- och parietalloben hade således drabbats (figur 16.7).

EL led inte av någon kraftnedsättning men hade total känselförlust nedanför höger armbåge. Hon kunde gå utan hjälp men kände sig då osäker på grund av balansstörning. Synfältet var för båda ögonen inskränkt åt höger, men detaljerna kring denna defekt utreddes aldrig närmare.

EL gjorde ett alert och intelligent intryck. Hennes språk var emellertid kraftigt drabbat. Den kliniska bild som här ska beskrivas uppvisade hon stadigt under de två år jag hade kontakt med henne. EL talade med gott flyt. Rösten, ord- och satsmelodin liksom rytmen - allt lät normalt. Artikulationen var distinkt.

Innehållet i EL:s tal var dock kraftigt förvrängt. Det präglades totalt av ljud- och ordförväxlingar samt av neologismer. Det var i regel omöjligt att förstå vad hon ville säga, men ibland gick det. Följande representativa dialog utspelades en vinterdag med halt väglag, då det fanns anledning att bekymrat undra om EL:s åldrade make, H, hade kört.

HE: Hur har ni kommit hit idag: har ni åkt egen bil eller taxi?

EL: Nej, mormor, förstås.

HE: Är det H (maken) som kör?

EL: Ja. Han är inte så bredd, men det går i alla fall.

HE: Är du orolig när du åker med honom?

EL: Morger?

HE: Nej, jag frågar om du är orolig, nervös, när H kör.

EL: Nej. Han har rickt så väldigt många, många tid, se, så han var som ... jaa. Har han inte haft graset, så har han varit bra å han har reti - jag vet inte hur många han har varit på grecker. Han har haft kenger, mat och sedan blir det, ja, bla.

Allt uttalades på ett tveklöst, svenskklingande sätt till ackompanjemang av normala gester och mimiska uttryck. EL var, som vanligt vid våra möten, lugn och på sällskapligt humör och hade uppenbarligen ingen känsla alls av att hon talade avvikande.

EL var totalt oförmögen att benämna föremål korrekt. Jag träffade henne regelbundet i två år. Inte vid något enda tillfälle noterade jag att hon omtalade eller benämnde något med dess rätta namn! Trots svårigheterna producerade hon "namn", då hon uppmanades att benämna vanliga objekt. Vid en session kallade EL sax "pannereker"; gem "verkan"; sudd "uppbej"; penna "kalve"; linjal "gavprod". Vid varje annat tillfälle blev benämningarna av dessa föremål helt annorlunda, varför inget system gick att urskilja.

EL var också ur stånd att repetera ord och hade, som man kan förstå av beskrivningen ovan, minimal språkförståelse. Då hon t ex skulle peka ut benämnda vardagsföremål var svaren helt slumpartade.

EL var totalt oförmögen att umgås med skrift. Hon kunde t ex inte känna igen sitt eget namn bland några alternativ och hade ingen känsla för att olika grafiska varianter av en viss bokstav eller siffra hade samma symbolvärde. Då hon skulle slå telefonnummer skrivna på lappar, lyckades hon endast om siffrorna såg ut som på apparaten. Om exempelvis 2:an skrivits annorlunda visste hon inte om hon skulle slå 2:an eller 8:an.

EL:s skrivförmåga begränsade sig till slavisk kopiering, d v s hon "ritade av" bokstäverna exakt som de såg ut i förlagan. Ingenting tydde på att hon kände igen dem annat än som nonsensfigurer. Hon skrev aldrig något spontant och vägrade helt att svara på diktamensprov.

Trots detta mycket grava språkliga handikapp fungerade EL märkligt bra i vardagliga sociala situationer och fortsatte att uppskatta samtal med nära anförvanter. Några av hennes släktingar försäkrade att sådana dialoger kunde vara givande även för dem. Varje dag bläddrade EL till synes intresserat i sin dagstidning, så som hon alltid gjort, och maken var övertygad om att hon läste med adekvat utbyte. (Slut på citatet ur "Neuropsykologi")

Föreläsningen Kommunikativ kraft diskuterar Ebbas märkliga sjukdomstillstånd och beskriver hennes anmärkningsvärda förmåga till social och kommunikativ anpassning - inte minst under de sista sex levnadsåren, då hon var änka. (Hon hade inga barn.)

Hjärnskadan, som var stor, må ha slagit ut Ebbas språk nästan fullständigt. Men den "gamla" Ebba fanns kvar och hon förblev, trots sjukdomstillståndet, en fascinerande och synnerligen kommunikativ person.